Bibliotek i Västmanland

Det är inte meningen att ta hästen, men när jag möter den i skogen kan jag inte låta bli. Jag har alltid drömt om en så här vacker skimmel. Utan att jag riktigt vet hur det har gått till har jag gömt undan hästen på campingen där jag och pappa bor.

Jag heter Mi-Rakel Tapper. Jag dog i samma ögonblick som jag föddes. Men sedan började jag leva. Det är miraklet. Ingen trodde att jag skulle överleva. Sedan trodde ingen att jag skulle lära mig att gå. Men jag kan till och med springa, fast jag har cerebral pares.
Och nu ska jag visa dem alla att jag också kan ta hand om en häst. En väldigt hemlig häst förstås.