Bibliotek i Västmanland

Svenskarna har i september 2003 tackat nej till euron, fått sin utrikesminister mördad i Stockholms shoppingvimmel och räknar in allt fler förtidspensionärer.

Lokaltidningen drar igång en artikelserie om vardagsfifflet, och i stan arrangerar Madame Miriam möten med avlidna släktingar i sin salong för annorlunda upplevelser. På kyrkogården i byn, en dryg mil bort, fångar Fader Ibrahim de dödas röster med en gammal bandspelare.

När sedan en förståndshandikappad man (med 49 i skonummer) i sin jakt på Jesus autograf hittas död i komposten på samma kyrkogård och kommissarien och "svartskallen" Cesar Amado Sin Fronteras, tillsammans med kollegan Spencer Albinsson, drar igång polisutredningen - är det främst en man som hamnar i fokus, den försvunne sjömannen Orvar Ott: Olof, Tore, Tore.

"..den är fruktansvärt bra. Den kvalar faktiskt in bland det roligaste jag läst på mycket länge...Kanske måste man skriva själv för att förstå hur kul det är...Ibland behöver en författare bryta mot reglerna, bara pressa gaspedalen i botten och känna fartvinden i håret...Man måste leva också, inte bara kräka ur sig menlösa historier om magsjuka, grånande gubbar som rotar i allt tristare pedofilhärvor och muttrar över tillståndet i samhället. Det har Per Erik Tell fattat."

Jan Hoff, Kristianstadsbladet

"Piratens ande svävar hela tiden över berättelsen. Det är få deckarförfattare som klarar av att förena samhällskritik med litterärt gestaltande. Men Per Erik Tell är ganska nära. Han använder sin tidigare journalistbakgrund på ett för ändamålet intelligent och sparsmakat sätt. Lite mer fullödiga förvecklingar behövs nog, men det tror jag han är mäktig."

Leif Wilehag, alba.nu

"Det som ger boken en egen ton är den lättsamt underhållande berättarstilen - som dock aldrig blundar för tragiken - samt en rad intressanta karaktärsteckningar... Det är inte ofta man har skäl att be en svensk författare skriva längre historier. Men Tell bör göra det: han är förvisso bra men har förutsättningar för att åstadkomma något ännu bättre."

Johan Wopenka, Jury