Bibliotek i Västmanland

18 augusti 1959 Du som läser det här tror säkert att jag hittar på och överdriver. Eller att jag är galen. Men jag kan försäkra dig: Allt jag skriver är sant. Jag vill varna alla som kommer efter oss, i framtiden. Jag hoppas att ni aldrig behöver vara med om det som vi har varit med om. 

När Signes pappa blir av med jobbet tvingas de flytta och hon hatar den nya platsen som de kommer till. Hon hatar radhusen som ser exakt likadana ut, hennes pyttelilla rum och skogen som knappt kan kallas skog.  Men en dag går hon vilse och hittar torpet. Där finns en gammal dagbok som beskriver det sjukaste hon någonsin har hört. En zombieattack mitt i Sundbyberg. Det måste ju vara påhittat. Men det är något som får henne att fortsätta läsa, något som gör att hon misstänker att det ändå kanske har hänt på riktigt.